2023 fyllde Sollentuna biodlarförening 110 år. Det gör den till en av de äldsta fortfarande aktiva biodlarföreningarna i Stockholmsregionen. Jubileet firades på Hersby hembygdsgård i samband med Världsbidagen, som inföll lördagen den 20 maj.

Bakgrunden till att det bildades en biodlarförening i Sollentuna för 110 år sedan finns att läsa i ett brev som hittats i Sollentuna kommuns arkiv. Brevet, som är daterat den 14 april 1913, skickades till baron Reinhold Rudbeck på Edsbergs slott. Avsändare var Alexander Lundgren, som var redaktör för tidningen Bigården. I brevet uttryckte Lundgren sin önskan om att baron Rudbeck skulle ge sitt moraliska stöd till bildandet av en förening för biodlare i Sollentuna och att han dessutom skulle vilja bli en av dess första medlemmar. Lundgren skulle nästkommande dag hålla ett föredrag om biskötsel på Turebergs skola och ville då slå ett slag för bildandet av en biodlarförening på orten.

I brevet skrev Lundgren bland annat: ”De mindre bemedlade äro tröga och förstå ej sitt eget bästa genom tillvaratagandet av de smärre inkomstkällorna, på vilka vårt Sverige är rikt, vadan det är synnerligen värdefullt om någon eller några föregå med gott exempel.”

Huruvida Reinhold Rudbeck hade ett intresse för biodling, eller om det var känt att det fanns biodling på Edsbergs slotts ägor, framgår inte av brevet och inte heller hur baronen ställde sig till Alexander Lundgrens önskemål. Kanske ville Lundgren bara dra nytta av en aktad person med lokal förankring för att skapa uppmärksamhet och intresse för sitt förslag. Reinhold Rudbeck, som var född 1871 på Edsbergs slott och avled 1957, var vid tiden för brevet expeditionschef för Riksmarskalksämbetet och hovexpeditionen. Sedermera utnämndes han till förste hovmarskalk och så småningom överstekammarherre. Genom sin position stod han kungahuset nära.

Initiativtagaren Alexander Lundgren, som var född 1874 i Sköns socken nära Sundsvall i Medelpad, var en betydande pionjär inom svensk biodling. Hans tidning Bigården blev 1918 organ för Svenska biodlarföreningen, som året därpå bytte namn till Sveriges Biodlares Riksförbund (SBR), en organisation som än i dag är paraplyorgan för landets biodlarföreningar och samlar 17.000 medlemmar.

Lundgren var inte själv sollentunabo, utan bosatt i Huddinge, där han förutom att bedriva egen biodling också byggde upp och drev en biredskapsfabrik och höll kurser för blivande biodlare. Han skrev också en mängd böcker, bland annat ”Kupsnickaren” som genom åren utkommit i ett flertal nya upplagor.

I samband med Sollentuna biodlarförenings hundraårsjubileum 2013 lämnades alla sparade historiska handlingar över till Sollentuna kommuns arkiv. Det allra äldsta föreningsdokumentet är daterat tre år efter föreningens bildande. I protokollet från årsmötet den 2 april 1916 noterades att föreningen såg dagens ljus den 14 april 1913, alltså samma dag som Alexander Lundgren höll sitt föredrag i Turebergs skola, men att ”något organisationsarbete har föreningen egentligen aldrig utfört”. Herr Klas Gustafsson omnämndes som den ende då kvarvarande ledamoten i styrelsen.

Till ordförande före mötet valdes herr E Svanström, Hagalund, som ”uttryckte glädje över det initiativ som tagits för att sammankalla detta möte och han uttalade den förhoppningen att biskötseln på orten skulle komma att göra framsteg, hälst som 6 nya medlemmar anmält sig för inträde, och hade avdelningen mer än fördubblad sin numerär.” Årsmötet på våren 1916 blev således en välbehövlig nystart för föreningen.

Att Sollentunaföreningen efter en lite trevande start därefter fick fart på verksamheten framgår av medlemsstatistik för Stockholmsregionen som återfinns i de historiska dokumenten. Siffror för åren 1921 och 1922 visar till exempel att Sollentuna då hade 37 medlemmar, vilket innebar att föreningen var fjärde störst i Stockholm efter Stockholmsorten, Stockholms läns Västra och Södertälje.

Dokument och protokoll från föreningens första decennier vittnar också om att många frågor är aktuella än i dag. Precis som i våra dagar är sjukdomen amerikansk yngelröta det allvarligaste som kan drabba en biodlare. I år, sommaren 2023, har den på nytt brutit ut i närområdet och drabbat ett fåtal samhällen i Brottby, Angarn och Upplands-Väsby. Eftersom sjukdomen är ytterst smittsam måste biodlare vid konstaterad yngelröta avliva sina samhällen och bränna upp sina kupor. Noteras bör dock att Sollentuna inte har haft något utbrott av amerikansk yngelröta på många år.

I ett protokoll från 1920-talet skrevs följande apropå yngelrötan: ”Tillsynsmannen J. W. Eriksson redogjorde över yngelrötans förekomst och utbredning inom Sollentuna. Talaren yttrade därvid bland annat, att det kommit till hans kännedom, att biodlare, som fått sjukdomen i sin bigård, på alla sätt söka dölja och förtiga detta och själva i smyg söker få bukt med sjukdomen. Sådant förfarande är förkastligt och gagnar inte biodlingen.”

Beskrivningar om de årliga väderleksförhållandena går som en röd tråd genom protokoll och verksamhetsberättelse under åren. En god honungsskörd är ju beroende av bra väder. 1943 beskrivs som det sämsta i mannaminne. Våren var kall och kylan höll i sig ända till slutet av juni. Därefter följde torka med stark värme, som gjorde att klövern vissnade och lindblomsdraget helt uteblev. I augusti kom sedan intensivt regn. Vissa paralleller kan alltså dras med sommaren 2023, då honungsskörden på Hersby och runt om i Sollentuna blev mycket magrare än normalt på grund av vädret med kraftig värme och torka på försommaren som sedan åtföljdes av en period med intensivt regn.

1988 var däremot ett rekordår. Då fick föreningens medlemmar med sina totalt 455 bisamhällen i genomsnitt 39,2 kilo honung per kupa. Ingenstans i föreningens samlade handlingar kan noteras en liknande honungsskörd.

Från 1950-, 1960- och 1970-talen finns inte många handlingar sparade, men de få som existerar visar att föreningen fortsatt har varit livaktig och att fler och fler kvinnor börjat intressera sig för biodling, som historiskt sett varit en väldigt mansdominerad syssla.

I början av 1990-talet hittar vi de första noteringarna om varroa-kvalstret, som dykt upp längre söderut i Europa och befarats också kunna dyka upp i Sverige. Det är också i Sollentuna som varroa år 2000 upptäcks för första gången, då Nisse Blomberg från föreningen plötsligt får syn på det lilla skadedjuret i en av sina bikupor. I dag, drygt 20 år senare, finns varroa-kvalstret i hela Sverige förutom Norrland och utgör ett hot för ett bisamhälles överlevnad. För att undvika vinterförluster krävs att man som biodlare noggrant håller koll på förekomsten av varroa i sina samhällen och behandlar med till exempel myrsyra och oxalsyra.

När Sollentuna biodlarförening firade sina första hundra år 2013 hade föreningen 28 st medlemmar. På senare år har intresset för biodling ökat stadigt och medlemsantalet uppgår i dag till 70 st. Medlemmarna har sina kupor runt om i Sollentuna, bland annat i Fågelsången, Häggvik, Edsviken, Norrviken, Viby, Rotsunda, Gillberga och Rotebro. Vissa av föreningens medlemmar har också bikupor på andra platser i Sverige, till exempel i Småland och Dalarna.

Sedan 2022 finns ett samarbete mellan Sollentuna hembygdsförening och Sollentuna biodlarförening, som innebär att det finns två träkupor uppställda vid Hersby hembygdsgård. För medlemmarna finns också möjlighet att använda sig av föreningens slunga som finns på Hersby och sommartid hålls många medlemsmöten på hembygdsgårdens område. I samband med hembygdsföreningens marknader säljs honungen från Hersby hembygdsgård, men medlemmarna kan också sälja egen honung och olika vaxprodukter vid dessa tillfällen.

Sollentuna biodlarförenings 110-åriga verksamhet finns utförligt dokumenterad i skriftlig form, om än med en del luckor, men bilder som kan berätta om hur biodling har bedrivits i Sollentuna saknas tyvärr i det material som föreningen har överlämnat till Sollentuna kommuns arkiv.

Några bilder från jubileumsfirandet