Informationsbrev Sollentuna biodlare

3 mars 2022

Föreningsbigården

Nu börjar solen skina sina värmande strålar på kuporna och bina blir sugna på att titta ut och se om vären är på gång. Förhoppningsvis häller de på att rensningsflyga och tömma tarmarna efter att i nånader varit förpassade till sin kupa. De verkar gilla att sikta på ljusa föremål, men än finns det förhoppningsvis lite fläckvis med snö kvar där en mängd gula prickar vittnar om att rensning pågår. Det kan vara en idé att ställa bilen en bit bort eller täcka över den om man inte vill få den nedsmutsdad.

I de två kuporna i föreningsbigården var endast ett samhälle invintrat. Det har klarat vintern bra så här långt, men det är nu när det blir varmare och yngelsättningen påbörjas på allvar som det mesta av fodret går åt. Det gäller att vara uppmärksam på att de inte gör av med för mycket så man måste stödmata med lite foderdeg.

Strax ska vi börja planera för att sätta in ett samhälle även i den andra kupan. Förhoppningen är att vi kan köpa en fin drottning och tillsätta där. Detta samhälle kan vi sedan använda för att låta medlemmar som vill prova att odla fram sina egna drottningar, med bra gener, hämta larver eller puppor ifrån.

Medlemsträff 28 februari

Monique inledde årets första medlemsträff med att hälsa alla välkomna till ett andra försök att kunna träffas på riktigt igen. Nu fanns ett 15-tal på plats i scoutstugan och några via Teams.

Hon presenterade vår gäst, Per Thunman från Wermdö Skeppslag Biodlareförening och vice ordförande i Stockholms läns biodlardistrikt. Han skulle berätta om Bin och biraser och om rasen nordiskt bi.

Per har haft bin sedan 1980 och han är pensionär sedan 2010. Per bor i Nacka där man har carnica men han är aktiv inom bevarandet av det nordiska biet. Per har också lett biodlingskurser sedan mitten av 90-talet. Han odlar drottningar till husbehov och till sin förening.
Han har idag 10 egna samhällen och sköter ytterligare 4 åt föreningen.

Genom sitt arbete har han arbetat i fjärran östern och på sin fritid studerat lokala bin och samtalat med lokala biodlare.

Han visade diagram och listor om hur Carl Linné systematiserade insekter. Där finns släktet midjesteklar med en undergrupp bin. Solitärbin, gaddlösa bin, humlor och honungsbin, Apis Mellifera, klassifierad av Linné 1758.

Av honungsbin finns ca 1000 arter över nästan hela jorden, det är bara i polarområdena de saknas. Per visade en karta över Europa där man kunde se medeltemperaturen och var de i Europa vanligaste raserna förekommer. På italienska fastlandet var Ligustica vanligast, medan i området öster om adriatiska havet så var det Carnica. Båda områdena hade en medeltemperatur över 20 °C. I området med medeltemperatur 15-20 °C, ett band från Frankrike till Ryssland, från Österrike över Tyskland upp till Västerbotten finns Apis Mellifera, det nordiska biet.

Per hade genom sitt arbete varit en hel del i fjärran östern och intresserat sig för biraser som fanns där. Bin finns i många storlekar och med olika sätt att bosätta sig. Det finns samhällen som bor på en eller ett fåtal kakor på ett träd, under en gren eller under ett tak, medan andra bosätter sig i trädstammar. De kan även hållas i stockar och kupor. Det finns flera arter vars honung kan skattas, både genom att leta reda på samhällen och ta ut en del av kakorna eller genom att ha samhällen i stockar eller kupor. Per berättade att 80 % av Indiens honung är pressad av Dorsatabinas kakor.

Binas gener rekombineras snabbt vilket gör att de anpassar sig snabbt.

Genom avel försöker man ofta bättra på sina lokala bin med egenskaper från andra raser. Så har t.ex. Ligustica importerats även till länder i fjärran östern.

Att importera arter från andra platser kan få olämpliga följder, ett exempel som kom upp var s.k. mördarbin. Till ett forskningsprojekt i Brasilien hade man hämtat bin av arten Scutella från området söder om ekvatorn i Afrika. Där är de kända som mycket agressiva, men de samlar honung även när det regnar. Trots varningar kom de att paras okontrollerat och är en svår plåga för både djur och människor i Centralamerika och södra USA.

Per anser att man inte bör flytta bin, det är bättre att ta fram bättre egenskaper hos de lokala bina. De är redan anpassade till miljön och genom urval söker man de egenskaper man vill ha. Slå ut de sämsta och välja de bästa.

Nordiskt bi har mörka färger med smala filtband på bakkroppen. De har vit täckning av honungscellerna, egnetligen luft mellan honungen och vaxtäckningen.

Buckfast är en blandras av mörka engelska bin och liguriska (Ligustica ?) som munken broder Adam parade fram i början av 1900-talet för att få ett resistent, snällt och honungsproducerande bi.

Per har arbetat med att hitta metoder att få mätbara resultat av avelsarbetet. Ett sätt är att studera binas vingar och titta på hur ribborna som formar vingen ser ut. Mönstret har visat sig spegla arvsanlag och är karakteristiskt för respektive ras. Mönstret, formen av ett fönster i vingen kan läsas av från bilder och beräknas, kallas cubitalindex.

Man samlar ihop vingar från ett femtiotal nykläckta bin, fotograferar och läser in bilderna och får en graf som visar cubitalindex för kullen.

Per har arbetat med att hitta metoder att få mätbara resultat av avelsarbetet. Ett sätt är att studera binas vingar och titta på hur ribborna som formar vingen ser ut. Mönstret har visat sig spegla arvsanlag och är karakteristiskt för respektive ras. Mönstret, formen av ett fönster i vingen kan läsas av från bilder och beräknas, kallas cubitalindex.

Man samlar ihop vingar från ett femtiotal nykläckta bin, fotograferar och läser in bilderna och får en graf som visar cubitalindex för kullen. På så sätt kan man fastställa rasen.

Kommande medlemsträffar

  • Måndag 28 mars kl. 19-21: Lasse Helander berättar om sitt internationella engagemang inom biodling
  • Måndag 25 april kl. 19-21: Vi diskuterar biåret och vad man behöver ha koll på i naturen. Närmare information kommer i en av de kommande Bidraget.

Träffarna är i Malenelund, även kallad Scoutstugan, Strandvägen 80 i Sollentuna.

Föreningen bjuder på kaffe, te och fikabröd!

Medlemmarna i grannföreningarna är välkomna.

  • Lördag 30 april kl. 10-12: träff för nya medlemmar, men alla som har frågor och funderingar är välkomna. För att kunna förbereda oss, skulle vi uppskatta att du meddelar att du kommer, samt om du har specifika frågor, meddelar dem i förväg, så vi kan ta med extra visningsmaterial. Om vädret tillåter öppnar vi föreningskupan och tittar hur det står till. Har du egna skyddskläder och vill titta kan du ta med dem. Det finns även tillgång till skyddskläder att låna.
    Träffen sker på Hersby Hembygdsgård, Lillhersbyvägen 1 i Sollentuna.
    Ni som blev medlem under 2020, 2021 eller 2022 får en separat inbjudan via e-post i april.

Se även kommande evenemang på vår hemsida.

Till salu

  • Anders Kolmodin har en del biodlingsgrejer till salu:
    • 2 kompletta Nackakupor LN, med 4 lådor, nymålade gula
    • ramar och vaxkakor, en del monterade
    • foderlådor
    • en hel del kringutrustning
    • en bibänk för tre kupor

Är du intresserad kan du kontakta Anders: anders.kolmodin@kolmodin.se eller 0708 35 33 36.

  • Anke van Lenteren har ett eller två övervintrade samhälle (Buckfast) till salu.

Är du intresserad kan du kontakta Anke: anke@johannas.org eller 076 289 3470

Medlem i rampljuset

Den här gången står Ulla Huzell i rampljuset.

Anledningen till att jag är biodlare är att min dotter Malin träffade Nisse på Föreningarnas dag i Stinsen 2012. Kort tid därefter berättade hon att hon tänkte bli biodlare och lade till, så jag har anmält oss till en kurs. Efter kursen köpte vi vårt första samhälle. I dag har jag en bigård med tre samhällen tillsammans med min dotter och en med två samhällen, tillsammans med min man Björn, vid vårt fritidshus i Trosa. Eftersom Trosa inte ligger i vårt län har jag gått in som gästmedlem i Östra Sörmlands biodlarförening.

Genom biodlingen har jag lärt mig mycket inte bara om bin utan också om andra pollinerare och pollineringens betydelse. Jag ser nu fram emot en ny bisäsong och hoppas på en god honungsskörd.

2015 valdes jag in i Distriktsstyrelsen där jag sedan 2017 varit ordförande. Styrelsearbetet är både en utmaning och stimulerande. Medlemskapet i Sollentuna föreningen har givit tillfälle till erfarenhetsutbyte, trevligt umgänge med andra biodlare och nya vänner. 

Preben säger

Preben Kristiansen, pensionär
Foto: Lotta Fabricius Kristiansen

Tidig yngelsättning riskerar orsaka svält, kontrollera fodermängden!

Preben Kristiansen, Gadden Nr 1, 2020

Tidig vårblomning i våra trädgårdar

Vintergäck är tillsammans med julros och snödroppe de första blommorna i trädgården. De blommorna är dock inte stinna med vare sig pollen eller nektar med undantag för julrosen. Men fördelen är att de blommar tidigt. Krokus är annan tidigt blommande knölväxt där varje blomma innehåller mycket pollen. Det är dock sälg och tibast som är de viktigaste växterna för honungsbin på våren. De har båda gott om pollen och nektar, men det är framför allt mängden blommor som gör att de är bra biväxter. Detsamma gäller hassel, som dock inte har någon nektar, men gott om pollen.

Vintergäck (Eranthis hyemalis) har odlats länge i Sverige och förekommer sedan gammalt förvildad i södra Sverige. Vintergäck är en ranunkelväxt som i regel blommar i mars-april men den kan även blomma så tidigt som i februari beroende på var den är planterad. Blomman är skålformad och gul till färgen. Den blir 2-3 cm i diameter. Vintergäck är en knöl som är ca en centimeter stor och ganska platt. Den förökas genom de frön som bildas efter blomningen. Den sprider sig lätt i väldränerad och något kalkrik jord. Den är inte den bästa biväxten, men innehåller lite nektar och något mer pollen. I Bergianska trädgården blommar vintergäcken redan för fullt, se bilderna, nedan.

Julros (Helleborus) är ett släkte med många olika arter och sorter. Den är precis som vintergäck en ranunkelväxt. Julros är en växt som trivs i djup, näringsrik och kalkhaltig jord. Det är inte alltid blomman har någon längre stjälk, så blomningen kan därför på håll vara svår att se. Julrosen har ganska mycket nektar och pollen.

Snödroppe (Galanthus nivalis, den vanligaste) är en robust och ganska lättodlad lökväxt som tillhör amaryllisväxter. Den ska odlas i humusrik och väldränerad jord. Löken får dock inte torka. Därför bör jorden vara fuktig. Den kan därför odlas i något skuggig plats. Inte heller snödroppen har särskilt mycket nektar. Den har dessutom mindre pollen än vad vintergäcken har. Det finns både fyllda och enkla blommor. Rent generellt så är det lättare för insekter att komma åt pollen och nektar i enkla blommor. Man ska också komma ihåg att honungsbin åker till de blommor som finns. De är inte så kräsna som andra bin kan vara.

Krokus (Crocus) är en knölväxt. Det finns ett 80-tal olika arter som blommar från tidig vår till höst. Vårblommande krokus blommar i regel under mars månad. Den kan planteras i rabatten eller bli förvildad i gräsmattan.

Sälg (Salix caprea) och tibast (Daphne mezereum) är betydligt bättre för våra bin, bl a för mängden av blommor. Tibasten kan blomma tidigt, redan i februari, men vanligast är mars, beroende på sort och var den är planterad. Tibasten, som är en buske med röda/rosa blommor var vanlig i våra villaträdgårdar på 50-talet och tidigare. Den blommar på bar kvist och är oerhört vacker, men växten är giftig. I delar av södra Sverige växer den vilt. Hassel (Corolys avellana) är ett träd som också blommar tidigt på våren likt sälg och blommorna innehåller ganska mycket pollen.



Styrelse Sollentuna Biodlarförening
Monique, Eva, Tomas, Ingegerd, Thomas, Johan & Akos